Behandling med opioidagonister – den nuvarande situationen i Europa (Europeisk narkotikarapport 2026)
Opioidanvändare utgör nästan en tredjedel av klienterna inom den specialiserade missbruksvården. Behandling med opioidagonister är den vanligaste behandlingsformen för opioidrelaterade problem i dessa fall. På den här sidan hittar du den senaste analysen av tillhandahållandet av behandling med opioidagonister i Europa, inklusive nyckeluppgifter om täckning, antal personer i behandling, vägar till behandling med mera.
Denna sida ingår i Europeisk narkotikarapport 2026, EUDA:s årliga översikt över narkotikasituationen i Europa.
Senast uppdaterad: 9 juni 2026
I takt med att Europas narkotikaproblem förändras krävs bättre tillgång till behandling med opioidagonister
Behandling med opioidagonister
Behandling med opioidagonister är en väl beprövad behandlingsmetod vid opioidberoende. Den rekommenderas, både på samhällsnivå och i fångvårdsmiljöer, för att förebygga smittspridning av hiv och HCV samt för att bidra till att minska riskbeteenden i samband med injicering och minska injiceringsfrekvensen. Dessutom finns det starka belägg för att deltagande i behandling med opioidagonister skyddar mot överdosering av opioider och vissa andra dödsorsaker (se även Injektionsmissbruk – den nuvarande situationen i Europa och Narkotikarelaterade infektionssjukdomar – den nuvarande situationen i Europa).
Med tanke på att opioidbruksproblem ofta är långvariga utgör behandling med opioidagonister en stor del av de resurser som man satsar inom missbruksvården i många länder. År 2024 mottog uppskattningsvis 505 000 personer i Europeiska unionen någon form av behandling med opioidagonister för opioidrelaterade problem. Detta motsvarar nästan en tredjedel av de omkring 1,76 miljoner som under samma period fick behandling för problem i samband med olaglig narkotikaanvändning.
De europeiska länderna skiljer sig åt när det gäller villkor, former och omfattning för tillgången till behandling med opioidagonister. Behandling med opioidagonister tillhandahålls i första hand inom öppenvården. Det kan röra sig om specialiserade behandlingshem för narkotikabehandling, lågtröskelmottagningar och primärvårdscentraler, som kan omfatta allmänläkarmottagningar. Vissa länder erbjuder mer flexibla behandlingsalternativ inom öppenvården, nya behandlingsalternativ som buprenorfinberedning med förlängd frisättning, som innebär att klienterna kan få långvarig behandling med opioidagonister i form av en enda månatlig injektion eller ett subkutant implantat. Enligt de senaste rönen kan denna behandlingsform minska användningen av opioider och ett flertal andra substanser, förhindra missbruk av opioidagonister i fångvårdsmiljöer, bidra till att minska trycket på förskrivare genom att reducera antalet besök för varje patient samt främja bredare vårdtäckning som når ut till landsbygds- eller glesbygdsområden.
Täckning, tillgänglighet och framväxande hot
Tillgången till behandling varierar i EU-medlemsstaterna, där vissa länder rapporterar en ökad tillgång till behandling med opioidagonister, medan andra rapporterar minskad tillgång. Den begränsade tillgången till data gör det svårt att utföra en grundlig analys av tillhandahållandet och kapaciteten på EU-nivå. Enligt tillgänglig information är tillhandahållandet av behandling med opioidagonister fortfarande otillräckligt och ligger under de miniminivåer som WHO rekommenderar i vissa EU-medlemsstater som rapporterar en hög prevalens av högriskanvändning av opioider (se Viktiga data och trender). I vissa av dessa länder har man observerat användning av nya högpotenta syntetiska opioider och en hög andel överdoser (se Narkotikarelaterade dödsfall – den nuvarande situationen i Europa). EUDA genomförde en hotbildsbedömning av den ökade tillgången, användningen och skadeverkningarna av högpotenta syntetiska opioider i Östersjöregionen under 2025. Man konstaterade att tillgången till behandling förhindrades till följd av fördomar, administrativa restriktioner och dålig anpassning av behandlingen med opioidagonister till behoven för brukarna av syntetiska opioider. Enligt bedömningen finns det ett behov av att utöka tillgången till och den geografiska täckningen för behandling med opioidagonister.
Användning av flera substanser och tillgången till nya potenta syntetiska opioider på de lokala narkotikamarknaderna kan öka riskerna med att använda opioider. Enligt aktuella analysdata om rester i sprutor från Escape-nätverket injiceras utöver heroin en rad nya högpotenta syntetiska opioider som fentanyl, karfentanil, nitazener och orfiner i vissa städer. I länder och städer där tillgången till dessa nya syntetiska opioider kan vara konstant krävs det mer forskning för att avgöra om anpassning behövs för att säkerställa att den nuvarande tillgången till behandling med opioidagonister förblir optimal. Ytterligare forskning, särskilt i form av randomiserade kontrollerade studier, krävs också för att fastställa nyttan av och effektiviteten hos nya behandlingsmetoder och läkemedel.
Förändrade vårdbehov och relaterade utmaningar
Eftersom opioidberoende är ett långvarigt tillstånd som inbegriper återfall genomgår patienterna ofta flera behandlingar, och en kombination av olika åtgärder kan behövas för att tillhandahålla en effektiv behandling. Dessutom upplever många opioidberoende psykiska och fysiska hälsoproblem samt sociala problem samtidigt, vilket skapar ytterligare vårdbehov och betonar vikten av integrerad vård.
Opioidproblemens långsiktiga karaktär understryks av de uppgifter som finns tillgängliga om egenskaperna hos dem som får behandling med opioidagonister. Uppgifterna visar också att personerna i Europas kohort med heroinrelaterade problem blir allt äldre. Över 70 % av klienterna i behandling med opioidagonister är nu 40 år eller äldre, medan 5 % är under 30 år. Ofta hinner 14 år passera mellan den första användningen (genomsnittsålder på 24 år) och den första behandlingen (i genomsnitt vid 38 års ålder). Detta påverkar både vårdåtgärder och vårdkostnader, eftersom vårdgivarna måste hantera mer komplexa vårdbehov hos en patientgrupp som blir allt mer utsatt och marginaliserad. Det finns ett behov för effektiva remissvägar till allmänna vårdtjänster där behandling av andra åldersrelaterade tillstånd erbjuds, däribland äldrevård, i och med de långsiktiga effekterna av olaglig narkotikaanvändning, men även av tobaksrökning och alkoholförtäring. Dessa patienter brottas dessutom ofta med psykiska problem, social isolering, arbetslöshet och hemlöshet. Utvecklingen av integrerade, tvärvetenskapliga och åldersanpassade vårdtjänster för denna grupp är fortfarande en viktiga fråga, både ur politisk och praktisk synvinkel.
En annan behandlingsutmaning är att vissa länder har begränsade möjligheter att erbjuda yngre människor som använder opioider behandling med opioidagonister. Vårdtillgången kan t.ex. begränsas på grund av rådande lagstiftning och fördomar relaterade till potentiellt långvarig behandling. Frågan är särskilt aktuell mot bakgrund av blandbruk och förekomsten av nya syntetiska opioider i Europa. Den finns även risk för att en mer blandad grupp av människor kommer att hamna i ett opioidberoende och drabbas av relaterade skador eftersom tillgången av opioidtabletter ökat på vissa lokala narkotikamarknader. I Danmark lanserades under 2024 handlingsplanen ”Youth Without Opioids” som omfattade flera ministerier. Den skapades för att motverka den ökade användningen av opioidtabletter bland ungdomar. Planen inkluderade åtgärder inom flera politikområden, till exempel utökade förebyggande insatser, skärpt övervakning och tullkontroll, vidareutbildning för läkare inom behandling med opioidagonister och abstinensbehandling, samt insatser för att förbättra tillgången till behandling.
Mer information om hälsovårdsinsatser och sociala insatser relaterade till opioidanvändning, även bland äldre, finns i EUDA:s Hälsovårdsinsatser och sociala insatser relaterade till narkotikaproblem: europeisk vägledning.
Viktiga data och trender
Antal personer som behandlas med opioidagonister
- Totalt sett fick ca 60 % av de uppskattningsvis 855 000 högriskanvändarna av opioider i Europeiska unionen behandling med opioidagonister under 2024, vilket motsvarar uppskattningsvis 505 000 personer (517 000 inklusive Norge och Turkiet) (figur 12.1). Den bristfälliga tillgången till data har begränsat möjligheterna att uppskatta antalet högriskbrukare av opioider och andelen som får behandling med opioidagonister, samt att genomföra trendanalyser.
- Antalet personer som får behandling med opioidagonister ökade i tio EU-medlemsstater mellan 2019 och 2024, däribland i Finland (med 114 %), Polen (42 %), Danmark (18 %) och Estland (10 %).
- Tillgången är fortfarande liten och otillräcklig i en del länder där det bedöms finnas ett stort antal högriskbrukare av opioider, till exempel i Lettland och Litauen (figur 12.2) och i Bulgarien och Rumänien minskar tillgången.
Vägar till behandling
-
Egenremisser är fortfarande den vanligaste vägen till specialiserad narkotikabehandling för opioidklienter. Detta omfattar även initiativ till behandling som tas av familjemedlemmar eller vänner och gällde för ungefär två tredjedelar (65 %) av alla klienter med en opioid som primärdrog som påbörjade specialiserad narkotikabehandling i Europa 2024. Nästan en fjärdedel (24 %) av klienterna remitterades från hälso- och sjukvården, utbildnings- och socialtjänsten, inräknat andra inrättningar för narkotikabehandling, medan 7 % kom från kriminal- och rättsväsendet.
Läkemedel med opioidagonister
- Tillhandahållandet av mer än ett läkemedel för behandling med opioidagonister under 2024 rapporteras av 25 länder. Metadon är det vanligaste förskrivna läkemedlet och användes av mer än hälften (61 %) av de klienter som behandlades med opioidagonister i Europa. Ytterligare 36 % behandlas med läkemedel baserade på buprenorfin, som rapporteras vara det huvudsakliga läkemedel som används i nio länder. Förskrivning av andra substanser som långtidsverkande morfin eller diacetylmorfin (heroin) är ovanligt. Tillsammans används de av 3 % av dem som får behandling med opioidagonister i Europa. Tre länder rapporterade klienter som fick heroinassisterad behandling under 2024.
- Sex länder rapporterar att de använder nyare buprenorfinpreparat: en injektionsvätska med förlängd frisättning och ett subkutant implantat.
Källdata
De data som används för att generera infografik och diagram på denna sida återfinns nedan.
Den fullständiga källdatauppsättningen för Europeisk narkotikarapport 2026, inklusive metadata och metodinformation, finns tillgänglig i vår datakatalog.
En del av dessa data, som används för att ta fram infografik, diagram och liknande element på denna sida, finns nedan.