Framtiden för narkotika- och missbruksområdet i EU fram till 2040 (ramscenarier för framsynsplanering)

Scenarier: tre framtidsalternativ för narkotika- och missbruksområdet år 2040

Välj ett av scenarierna.

Fall 1
Ett EU i harmoni

Scenario 2
Knappt hanterbart

Scenario 3
Korthus

Alternativ 1: Ett EU i harmoni

År 2040 är den sociala jämlikheten i EU större än någonsin tidigare under modern tid. Efter en rad kriser i mitten av 2020-talet ökade den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen snabbt, vilket ledde till en hög nivå av kollektivt välbefinnande: Människor har aldrig haft det så bra. Narkotikan har inte försvunnit helt, men missbruket är på en historiskt låg nivå och orsakar mindre skada än någonsin. Den politiska polariseringen har minskat avsevärt och samhället som helhet är mer tillitsfullt, vilket underlättar integrering av det växande antalet unga arbetstagare som flyttar till (och inom) EU. Migration och invandrare har blivit en stark tillgång i ett allt mer mångfaldigt Europa, som driver på innovation och ökar mervärdet.

Scenariobeskrivning

Var vi befinner oss och hur vi kom dit: EU och världen 2040

År 2040 har EU-medborgarna en hög livskvalitet i det som i allt högre grad håller på att bli ett ”välmående Europa”. Även om det kanske inte verkade så från början gick de lärdomar som drogs av det framgångsrika internationella samarbetet under covid-19-pandemin inte förlorade för världen, och efter de geopolitiska kriserna i början av 2020-talet har en demokratirenässans skapat stabilitet i den globala ekonomin. År 2040 börjar det hårda arbete som utförts under 2020- och 2030-talen för att mildra de allvarligaste effekterna av klimatförändringarna och vända miljöförstöringen att ge resultat. Efter mer än ett årtionde då den globala uppmärksamheten i allt högre grad riktats mot vikten av innovation och teknisk utveckling finns det nu gott om finansiering för vetenskaplig forskning, och kunskapen flödar fritt genom internationella nätverk.

Livet i EU år 2040

Sammanhållningen inom EU har gjort betydande framsteg. År 2040 innebär en effektiv invandringspolitik att nyanlända snabbt integreras, och att unga migranter kompenserar för effekterna av en långsamt åldrande och krympande (arbetsför) befolkning. I många branscher är kompetensbrist något som hör till det förflutna. Det digitala språnget framåt, som fullbordades i mitten av 2030-talet, förde alla och nästan allt online, överallt, och tack vare förbättrad infrastruktur och ökad tillgänglighet till offentliga tjänster har skillnaderna mellan EU:s regioner minskat under mer än ett årtionde och är nu betydligt mindre än 2020. Som ett resultat av detta har den allmänna missnöjesstämningen i stort sett lagt sig, och (de flesta) människor har större förtroende för institutionerna och betraktar inte längre politiken som ett nollsummespel. Detta har också underlättat kampen mot organiserad brottslighet, vilket har lett till en betydande minskning av narkotikahandeln och det narkotikarelaterade våldet. Korruptionsnivån har sjunkit eftersom kriminella nätverk nu saknar pengar för att undergräva styrningen, liksom antalet rån, inbrott och stölder, eftersom färre brottslingar nu drivs av behovet att finansiera sitt narkotikamissbruk. Det kollektiva välbefinnandet är en central del av EU:s och medlemsstaternas politik, och det finns en stark vilja att satsa både politiskt och ekonomiskt kapital på detta.

Situationen inom folkhälsa och hälso- och sjukvård 2040

Hälso- och sjukvårdssystemet år 2040 är betydligt mindre belastat. Dels lever människor hälsosammare liv, med minskade utsläpp och bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, vilket leder till förbättrad fysisk hälsa. Mindre stressiga arbetsmiljöer och en bättre balans mellan arbete och privatliv, samt avsaknaden av ekonomisk press och åtstramningar, innebär en mindre psykisk belastning och därmed betydligt färre relaterade sjukdomar. Dessutom har hälso- och sjukvården som sådan också förbättrats. Tack vare bättre konnektivitet finns det kunskap om hälsa tillgänglig nästan överallt, samtidigt som ett större EU-omfattande samarbete och samordning i hälsofrågor (som har sin grund i de gemensamma åtgärderna med anledning av covid-19-pandemin och som har institutionaliserats under de senaste åren) har lett till ett hälsovårdslandskap som erbjuder nästan lika tillgång till behandling, vilket är avgörande för ett samhälle med stor mångfald. Det finns fortfarande skillnader när det gäller tillgång och tillgänglighet, men fokus på samhällsdriven vård – som har sina rötter i etablerade lokala institutioner, relationer och förtroende – innebär att dessa hålls till ett minimum. Tack vare insatserna från EU:s initiativ som är inriktade på livslängd finns allt fler behandlingar för åldersrelaterade sjukdomar och kroniska sjukdomar tillgängliga inom den allmänna hälso- och sjukvården.

Vad detta innebär för narkotika, narkotikapolitik och narkotikaövervakning år 2040

Ökad sammanhållning, harmonisering och gränsöverskridande samarbete är också tydligt i EU:s narkotikapolitik och dess genomförande, liksom i kompletterande politiska komponenter, såsom mänskliga rättigheter, allmän säkerhet och brottsbekämpning. Narkotikapolitiken samordnas nu fullt ut och utformas i samarbete med det civila samhället, vilket resulterar i förebyggande program som omfattar hela samhället och som ofta genomförs inom ramen för program för social rättvisa och införs i syfte att förbättra social rättvisa och jämlikhet. Välfinansierade FoU-initiativ med stöd av högkvalitativa, lyhörda och transparenta uppgifter om narkotikakonsumtion har möjliggjort snabba och riktade insatser. Dessa insatser har blivit normen som svar på nya missbruksmönster. Det har dykt upp innovativa behandlingar och tidiga förebyggande alternativ som ständigt anpassas för att bättre passa de allt mer komplexa behovsprofilerna, och tack vare ny teknik är det nu möjligt att snabbt ingripa på individnivå. Detta har inte bara lett till att användningen av nya psykoaktiva substanser (NPS) har minskat, utan även graden av felaktig användning av läkemedel har minskat, vilket ytterligare stöds av en EU-omfattande utbyggnad av individualiserad behandling. Med en tydlig inriktning mot att minska skadeverkningarna snarare än att helt enkelt bekämpa narkotika som sådan har vissa typer av noggrant utvald narkotika legaliserats och finns tillgängliga via noggrant kontrollerade kanaler. Tack vare EU:s välbalanserade innovationspolitik och dess inflytande på världsarenan har inte bara hotet om en ny våg av syntetisk narkotika (designerdroger) som förutsågs av artificiell intelligens (AI) aldrig förverkligats, utan den globala samordningen spelar också en viktig roll i kampen mot syntetisk narkotika i allmänhet. Exempelvis begränsas handeln med narkotikaprekursorer snabbt av exporterande nationer när missbruk väl har upptäckts, och internetbaserade marknadsplatser för nya psykoaktiva substanser och annan narkotika övervakas och avbryts kontinuerligt.

Scenario 2: Knappt hanterbart

År 2040 fungerar EU fortfarande, men med nöd och näppe. Den ena globala krisen efter den andra har drabbat kontinenten och samhällsklyftorna är mycket större än tidigare. EU:s beslutsfattare har en dyster syn på framtiden. I takt med att människor i allt högre grad kämpar för att hålla jämna steg med de ökande levnadskostnaderna ökar skillnaderna i lokal och social hälsa, vilket leder till att inkomst och geografisk plats – snarare än behov – är de viktigaste faktorerna för tillgång till hälso- och sjukvård. Eftersom narkotika fortfarande är ett viktigt sätt att hantera vardagen för många, lyckas EU-myndigheterna knappt hålla jämna steg med den ökande komplexiteten när det gäller missbruk av narkotika och läkemedel, beroende samt det ökande narkotikarelaterade våldet ... men hur länge till?

Scenariobeskrivning

Var vi befinner oss och hur vi kom dit: EU och världen 2040

Efter kriserna i början av 2020-talet var återhämtningen långsam. Dessutom minskade inte det ekonomiska beroendet av utländska nationer nämnvärt under 2030-talet, vilket begränsade EU:s kontroll över dess inflytande på andra länders exportpolitik. År 2040 har det internationella samarbetet minskat till att enbart säkerställa en stabil handel – utöver detta finns en ytterst liten vilja att gemensamt ta itu med frågor. I stället har det senaste årtiondet präglats av en ökning av kampanjer för oavsiktlig spridning av felaktig information, påverkansoperationer har blivit vanliga och de flesta stater ser inga fördelar med att fritt dela information. Eftersom klimatutmaningarna i stor utsträckning har ignorerats under de senaste 15 åren till förmån för kortsiktiga ekonomiska vinster, blir effekterna av klimatförändringarna nu allt allvarligare, och med ständigt stigande kostnader för att mildra effekterna blir vardagen svårare för många i EU.

Livet i EU år 2040

År 2040 visar välståndsklyftorna mellan EU:s regioner få tecken på att minska, och i vissa områden har de till och med ökat under mer än ett årtionde. Unionens ekonomiska landskap är nu för ojämnt för att kunna erbjuda alla medborgare samma levnadsstandard. Medlemsstaterna har också skiljt sig åt när det gäller styrning, där vissa lutar åt autokrati, medan andra har infört nya former för allmänhetens deltagande för att stärka sina demokratiska rötter. Problem med integrationen av migranter innebär att kompetensbristen kvarstår i många branscher eller – i takt med att befolkningen åldras – ökar. Medan många i Europa fortsätter att njuta av hög levnadsstandard och välbefinnande, är andra betydligt mindre bemedlade, och denna ökade ekonomiska ojämlikhet har lett till att den organiserade brottsligheten har blivit mer utbredd (och normaliserad) i regioner där de ekonomiska prognoserna är särskilt dystra. Den förväntade livslängden börjar minska, och andelen friska levnadsår inom ramen för den totala livslängden minskar snabbt. Det finns få EU-omfattande initiativ som behandlar dessa frågor, vilket leder till ett lapptäcke av olika strategier.

Situationen inom folkhälsa och hälso- och sjukvård 2040

”Det kunde ha varit ännu värre” är en attityd som är allmänt utbredd bland hälso- och sjukvårdspersonal och patienter under 2040. Hittills har hälso- och sjukvårdssystemen lyckats hålla jämna steg med den ökande förekomsten av sjukdomar (icke-överförbara sjukdomar och psykiska hälsoproblem) men befinner sig på gränsen av sin kapacitet. Eftersom vardagen är en kamp för en stor del av den förvärvsarbetande befolkningen lever allt fler människor i osäkra miljöer, vilket oundvikligen leder till en ökning, eller åtminstone ingen minskning, av smittsamma sjukdomar. Under 15 år har Europa sakta men säkert förflyttats allt längre bort från att vara ett välfärdssamhälle. Ojämlikheterna inom ekonomiskt välstånd är tydliga i fördelningen av allvarliga sjukdomar, som nu drabbar nästan en fjärdedel av den förvärvsarbetande befolkningen. Den exakta situationen när det gäller regional och ekonomisk jämlikhet inom hälso- och sjukvården är dock fortfarande okänd, eftersom insatserna för att förbättra utbytet och kompatibiliteten av uppgifter om hälsa avstannade under 2030-talet. Alltför ofta beror tillgången till hälso- och sjukvård nu på den enskildas personliga välstånd och bosättningsort. Avancerad hälso- och sjukvård, som är resultatet av innovativa företag, är tillgänglig för dem som har råd med den. Andra förlitar sig i allt högre grad på egenvård och självmedicinering, särskilt när det gäller psykiska hälsoproblem, och söker vård på en växande svart marknad för receptbelagda läkemedel.

Vad detta innebär för narkotika, narkotikapolitik och narkotikaövervakning år 2040

Medlemsstaterna avkriminaliserar uttryckligen eller implicit vissa partydroger, och ytterligare avkriminalisering får högljudda förespråkare, däribland lobbyister från industrin, vilket gör att regelverket inom EU blir alltmer ojämnt. Följaktligen marknadsförs läkemedel som är olagliga i vissa länder aggressivt i andra. Förändringar i handelsflödena har också inneburit att vissa läkemedel blivit mer tillgängliga, medan andra blivit svårare att få tag på eller dyrare. Insatser för att minska användningen av skadlig men laglig narkotika, till exempel genom att revidera EU:s tobakskontrollagstiftning för att skapa en rökfri generation senast 2040 eller genom internationellt samarbete, har inte varit framgångsrika. Sammantaget visar trenden med ökande narkotikakonsumtion och felaktig användning av läkemedel inga tecken på att avta. Avstigmatisering och social fattigdom har breddat marknaden för missbruk och gett upphov till nya kriminella möjligheter, både när det gäller innovationer inom produkttyper – främst i fråga om nya psykoaktiva substanser och ny syntetisk narkotika i allmänhet – och nya distributionskorridorer, som myndigheterna kämpar för att hålla jämna steg med. Samtidigt har narkotikarelaterad brottslighet ökat betydligt, vilket har lett till ett nytt fokus på säkerheten på samhällsnivå. Arbetet med ”system för tidig varning och reaktion” har kommit olika långt i olika delar av EU. I vissa medlemsstater har kriminaltekniska laboratorier kapacitet att identifiera nya psykoaktiva substanser och deras prekursorer, och avloppsreningsverk testar kontinuerligt för att hitta spår av nya droger. I andra länder innebär budgetnedskärningar att brottsbekämpande myndigheter alltid ligger efter i kampen mot en mycket större mångfald av utmaningar. Användarna är ofta inte medvetna om de hälsorisker som nya syntetiska droger medför och utsätts därför för större risker. Missbruksbeteendena har blivit mer komplexa, medan ”en-storlek-passar-alla”-metoder för behandling fortfarande är normen, möjligen också till följd av den växande informationsklyftan om användning och nya typer av missbruk. Denna kunskapsklyfta förvärras av olika förutsättningar när det gäller övervakning. Till följd av detta saknar beslutsfattare detaljerad vägledning, och investeringarna i narkotikapolitik förblir ofta oriktade. Å andra sidan har kriminaliseringen av viss narkotika och tillämpningen av straffrättsliga åtgärder ökat, och samhällsinsatser är nu vanligare och mer allmänt accepterade, även om vissa endast betraktar detta som ett symtom på statens misslyckande.

Scenario 3: Korthus

År 2040 är EU på drift i ett instabilt internationellt system som saknar en klar riktning. Internationella regler och bestämmelser ignoreras i stor utsträckning, och politiska block och allianser splittras. Inom EU har en tendens att ”göra det på egen hand” lett till politisk, social och ekonomisk fragmentering. I de flesta medlemsstater har detta haft en betydande negativ inverkan på befolkningens hälsa och välbefinnande. Hälso- och sjukvårdssystemen står i de flesta fall på gränsen till kollaps och fungerar knappt, medan narkotikakonsumtionen, som i lika hög grad beror på det upplevda behovet och kommersialiseringen, nu är utbredd i alla samhällsskikt och beroendet verkar vara allmänt förekommande, tillsammans med det våld som är kopplat till narkotika.

Scenariobeskrivning

Var vi befinner oss och hur vi kom dit: EU och världen 2040

Under de 15 åren fram till 2040 har världen blivit mer fragmenterad. Handelshinder har upprättats mellan nationer och det internationella samarbetet är på en historiskt låg nivå. Dessutom har vedergällningsåtgärder blivit normen. Under det senaste årtiondet har EU haft svårt att möta de överlappande utmaningar som EU har ställts inför, och betraktas nu inte längre – vare sig utanför eller inom EU – som en kraft att räkna med i politiken. Beroendet av energileveranser från autokratiska länder har inte minskat, och det har länge varit uppenbart att alla klimatmål, som en gång var symboler för en gemensam europeisk vision, kommer att missas med stor marginal.

Livet i EU år 2040

I de flesta medlemsstater verkar den ekonomiska situationen vara prekär. Ny teknik har lett till förlorade arbetstillfällen, samtidigt som ett misslyckande med att inrätta utbildningsprogram under det senaste årtiondet innebär att arbetslösheten är hög och lönerna inte håller jämna steg med inflationen. Många kämpar och letar efter enkla lösningar. Samtidigt har den politiska polariseringen, protesterna och allmänhetens frustration nått nya höjder, och sedan 2030-talet vänder sig beslutsfattarna rutinmässigt inåt för att upprätthålla den inhemska stabiliteten. Medlemsstaterna vänder sig inte längre till unionen för att hitta lösningar, och auktoritära och exkluderande former av nationalism är normen. Trots att antalet flyktingar globalt sett är högre än någonsin och den europeiska industrin lider av kompetensbrist, avvisas invandrare vid EU:s gränser. Innovation är numera inte mycket mer än ett modeord på mångas läppar och har minskat trots att betydande medel satsas på detta område.

Situationen inom folkhälsa och hälso- och sjukvård 2040

Det kanske inte beror på bristande vilja, men i nästan ett årtionde har hälso- och sjukvårdssystemen i EU i allt högre grad misslyckats med att hantera de utmaningar som uppstår. Bristen på finansiering och resurser förvärras av bristen på internationella gemensamma åtgärder mot gemensamma hot (t.ex. nya pandemier), vilket innebär att regionala och säsongsbetonade nödsituationer (t.ex. värmeböljor till följd av okontrollerad klimatförändring) inte kan hanteras. Till följd av den utbredda arbetslösheten, inflationen och fattigdomen har levnadsvillkoren förvärrats avsevärt jämfört med början av 2020-talet. Många lider av depression och andra psykiska hälsoproblem, men behandlingsalternativen är begränsade och allt fler personer i EU saknar tillgång till sjukförsäkring. Kostnaderna samt avsaknaden av gemensamma uppgifter och en kraftfull digital infrastruktur innebär att innovativa medicinska lösningar (inklusive e-hälsa) aldrig införs på EU-omfattande nivå.

Vad detta innebär för narkotika, narkotikapolitik och narkotikaövervakning år 2040

I EU och dess medlemsstater finns det inte längre någon gemensam strategi för de problem som narkotika medför. Den politiska fragmenteringen har lett till stora skillnader i lagstiftning och verkställighetspolitik, samtidigt som överstatliga organisationer har blivit nästan maktlösa. Fokus på inre säkerhet innebär att repression snarare än behandling har blivit normen. Behandlingsstrategier och metoder för att minska skadeverkningarna anses bidra till problemet och är fortfarande kraftigt underfinansierade, vilket leder till en tydlig brist på kunskap, kvalificerad personal och forskningsutgifter. Samtidigt har narkotikakonsumtionen, möjligen föregången av den tidigare utbredda användningen av ”hjärndopande” substanser, blivit allt mindre stigmatiserad, och både användningen av syntetisk narkotika och opiater och missbruk av läkemedel är vanligt förekommande.

Med denna kommersialisering av narkotikamarknaden har EU blivit en stor producent av syntetisk narkotika. De befintliga sociala skillnaderna är också tydliga när det gäller hur viss narkotika betraktas och hur narkotikalagstiftningen utformas och tillämpas. Sofistikerade och innovativa kommersiella leverantörer kan tillgodose behoven hos välbärgade tjänstemän med produkter som antingen är legaliserade till följd av lobbyverksamhet eller existerar i en gråzon och ignoreras av brottsbekämpande myndigheter, medan fattiga människor tar till billig narkotika, som vanligtvis tillverkas i den undre världen med hjälp av hackade 3D-skrivare för kemisk narkotika och nedladdningsbara ”utskriftsplaner”. Eftersom användarna ofta är helt omedvetna om de exakta effekterna av de substanser de använder, leder dessa typer av syntetisk narkotika till en ökning av lokala och regionala narkotikarelaterade akutvårdsfall och dödsfall. Eftersom behandlingsbehoven fortfarande inte tillgodoses har dessutom ökningen av psykiska hälsoproblem lett till ökad blandanvändning och ökad användning bland allmänheten, särskilt på landsbygden. För att motverka den informations- och åtgärdsklyfta som skapas av falska nyheter och politisk splittring fyller samhällsdrivna självhjälpsgrupper det tomrum som överbelastade myndigheter lämnat efter sig, och är ofta lika fientliga mot narkotikahandlare som mot brottsbekämpande myndigheter. Samhället har blivit mer våldsamt eftersom langare löser tvister med våld och missbrukare begår brott för att finansiera sitt missbruk, medan andra får utbrott på grund av abstinensbesvär eller narkotikarelaterade personlighetsförändringar.

Vissa länder ser dessutom narkotikans destabiliserande inverkan på samhällen som ett legitimt verktyg i internationella förbindelser och erbjuder narkotikaproducenter och narkotikahandlare en trygg hamn för kemiska prekursorer. Andra använder helt enkelt syntetiska substanser som inkomstkälla, medan organiserade gränsöverskridande brottsliga nätverk, som en gång var bland de största vinnarna på globaliseringen, nu har svårare att verka i en avglobaliserad miljö. Samtidigt är företagens investeringar i missbruk främst inriktade på att utveckla lagliga alternativ och ge behandling till generöst betalande klienter. Övervakningen har å andra sidan förbättrats, i synnerhet som en tjänst för den privata sektorn, men har inte haft någon inverkan på resultaten av missbruket.

Metodiskt tillvägagångssätt

Hur EUDA-scenarier togs fram

Under en serie framtidsworkshoppar med EUDA-personal, beslutsfattare, representanter från Reitox nationella kontaktpunkter och deltagare vid Lisbon Addiction 2019 (med totalt cirka 120 deltagare) diskuterades de 14 megatrenderna från JRC (³) utifrån varje trends troliga inverkan på framtiden för narkotika och missbruk. Denna process ledde till att man identifierade fem trender som ansågs ha störst inverkan på området fram till 2040. Dessutom identifierades genom en övervakning av utvecklingen som omfattade en granskning av EUDA-rapporter, ytterligare sex framväxande trender som redan kan observeras på narkotikaområdet och som kan betraktas som relativt ”starka”, synliga eller betydande utvecklingar.

Tabell 1.  Nyckelfaktorer för EUDA:s ramscenarier

Baserat på denna lista med totalt 11 EUDA-relevanta trender (se tabell 1 ovan), i kombination med en ytterligare systematisk sökning av relevant litteratur (⁴) för att lägga till ytterligare insikter och utvecklingar, genomfördes en strukturerad process med hjälp av en nyckelfaktorbaserad metod (⁵), vilket resulterade i skapandet av tre prototypscenarier.

Vid EUDA:s workshop om scenarieengagemang vid Lisbon Addictions 2022 användes dessa ramscenarier som utgångspunkt för diskussionerna under workshoppen (för inledningspresentationen, se Future Impacts, 2022). Medverkande i Future Impacts hjälpte tillsammans med EUDA 25 deltagare (⁶) att utforska scenarierna och diskutera de specifika konsekvenser de kan få under tidsperioden 2040 för samhället i allmänhet, för narkotika och missbruk samt för narkotikaövervakningen och narkotikapolitiken. Ytterligare material lämnades i form av ett ”brev från framtiden” där rekommendationer för den nuvarande politiken identifierades. Med hjälp av de insamlade strukturerade resultaten preciserades, förfinades och uppdaterades de tre scenarierna.

Click to enlarge the image

Close

Antaganden i scenariot

År 2040 valdes som tidsram för scenarierna eftersom det ansågs ligga tillräckligt långt fram i tiden för att stimulera till tankar som sträcker sig bortom nästa strategiska cykel, vilket underlättar debatten utanför ramarna för ”scenario med oförändrade förhållanden (business-as-usual)”. Dessutom innebär valet av 2040 att scenariot omfattar en tidsrymd som användarna kan relatera till och inte är alltför svår att överblicka.

Under den period då scenarierna skapades låg volatiliteten och störningarna på en relativt hög nivå, särskilt när det gäller covid-19-pandemin och förändringarna i det geopolitiska landskapet. De framtida utvecklingarna som ligger till grund för scenarierna tolkades därför med hjälp av VUCA-ramen (VUCA är en akronym för de engelska termer som motsvaras av instabil, osäker, komplex och tvetydig). Det antogs därför att framtida händelser i viss utsträckning kommer att vara snabba och oförutsägbara och ha svårtolkade orsaks- och effektsamband. Scenarierna fokuserar dock medvetet inte på extrema nivåer av störningar eller volatilitet (t.ex. utbrottet av en pandemi med exceptionellt hög dödlighet eller av ett tredje världskrig). De fokuserar mer på hur innovation, ekonomi, samhällen, samarbete och teknik skulle kunna utvecklas och i vilken utsträckning aspekter av dessa faktorer kan bli omvälvande. Underlag som rör specifika aspekter av mer extrem volatilitet kan komma att behandlas i framtida EUDA-aktiviteter avseende framtidsanalyser.

Här är det viktigt att notera att skildringarna av två av de utvecklade scenarierna avsiktligt sträcker sig till ytterkanterna av vad som är möjligt, med scenariot med oförändrade förhållanden (business-as-usual) ”i mitten”. Detta gör det möjligt att titta på ett så brett spektrum av konsekvenser som möjligt. Även om det positiva scenariot vid första anblicken kan verka alltför optimistiskt och orealistiskt utifrån nuvarande utveckling, ligger dess värde i att det ger läsaren möjlighet att utforska hur politiken skulle kunna styras mot dessa resultat.

Nyckelfaktorbaserad metod

Den nyckelfaktorbaserade metoden använder nyckelfaktorer som grund för en transparent, systematisk och fullt skalbar process. Processen inleds med en noggrann undersökning av alla identifierade faktorer som skulle kunna påverka ämnesområdet i fråga (”påverkansfaktorer”). Utveckling som sannolikt kommer att få en betydande inverkan identifieras som ”nyckelfaktorer”. Den potentiella framtida utvecklingen för varje nyckelfaktor beskrivs mer ingående på grundval av en litteraturöversikt, expertundersökningar eller andra källor, vilket leder till flera ”prognoser” för varje nyckelfaktor som belyser olika framtida utvecklingsvägar.

Resultaten presenteras ofta i form av en morfologisk ruta, dvs. en tvådimensionell beslutsmatris, där varje kolumn föregås av namnet på den viktiga faktorn och prognoserna beskrivs nedanför, med en ruta för varje prognos (se steg 3 i figur 2 nedan). Detta gör det möjligt att fastställa och visualisera vilka kombinationer av prognoser som är strukturellt kompatibla, passar ihop och är konsekventa. Scenarier bildas alltså av kombinationer av en prognos per nyckelfaktor. Utifrån dessa kan scenarier utarbetas (”scenarioutkast”), så att vart och ett beskriver hur olika utvecklingar inom olika samhällsområden kan leda till en trolig framtida utveckling.

På grund av sin systematiska karaktär kan denna process relativt enkelt uppdateras, skalas upp eller ner genom att lägga till, anpassa eller ta bort viktiga faktorer och/eller prognoser. Detta gör det möjligt att snabbt anpassa scenarier till ändrade krav och förhållanden om och när ny information framkommer. Inom denna metodram är det också möjligt att lägga till ”mikroscenarier” som zoomar in på specifika ämnen eller skapa specifika regionala scenarier som markerar utvecklingen i en region eller ett land (samtidigt som de fortfarande ligger i linje med ramscenarierna [eller makroscenarierna]).

Click to enlarge the image

Close

2024 års uppdatering

Scenarier är inte statiska. De måste övervakas, utsättas för stresstester och uppdateras. För att vara så effektiva som möjligt måste scenarierna bli en del av en permanent process där de regelbundet jämförs med den senaste utvecklingen, diskuteras och anpassas, så att nya slutsatser kan dras.

Detta dokument visar hur de ursprungliga ramscenarierna har uppdaterats. För denna uppdatering för 2024 har Future Impacts återvänt till sitt ursprungliga underlag för att utvärdera hur väl antagandena har hållit och genomfört en kort litteraturöversikt. Det blev uppenbart att nya utvecklingar, som inte fullt ut återspeglades i den tidigare uppsättningen nyckelfaktorer, har påverkat narkotikaområdet, där flera aspekter sticker ut. En av dessa gäller den snabba tekniska utvecklingen inom artificiell intelligens, en annan är den ihållande geopolitiska volatiliteten, med de första tecknen på att narkotika används för att skapa politiskt inflytande. Ökningen av nya psykoaktiva substanser och syntetisk narkotika, som allmänt förväntas accelerera och öka i omfattning inom och utanför EU, ingår i alla tre scenarierna, där deras förekomst avgörs av utvecklingen av andra nyckelfaktorer.

EUDA kommer att fortsätta att utveckla dessa scenarier framöver.

Referenser

EUDA (Europeiska unionens narkotikamyndighet) (2022), EMCDDA:s verktygslåda för framsyn inom narkotikaområdet. 

EUDA (2023), The future of drug monitoring in Europe until 2030: a report summarising the findings and lessons learnt from the EMCDDA’s ‘futures study’ (inte översatt till svenska). 

EUDA (2024), Att förstå narkotikasituationen i Europa 2024 – de viktigaste utvecklingarna (Europeisk narkotikarapport 2024).

Future Impacts (2022), 3 Scenarios, 3 Alternative Addiction Futures for 2040 (inte översatt till svenska). Presentation for the EMCDDA Scenario Engagement Workshop at LxAddictions22 (inte översatt till svenska). 

JRC (Gemensamma forskningscentrumet) (2023), Reference foresight scenarios: scenarios on the global standing of the EU in 2040 (inte översatt till svenska). 

EEA (Europeiska miljöbyrån) (2020), Population trends 1950 – 2100: globally and within Europe (inte översatt till svenska). 

EEA (2021), Trends and projections in Europe 2021 (inte översatt till svenska). 

IOM (Internationella organisationen för migration) (2020), The future of migration to Europe (inte översatt till svenska). 

Kosow, H. and Gaßner R. (2008), Methods of future and scenario analysis: overview, assessment, and selection criteria. 

Oxfam (2020), Global megatrends: mapping the forces that affect us all (inte översatt till svenska). Oxfam International Discussion Papers. 

Anmärkningar

Tack till medverkande

Future Impacts och deras stöd när det gäller att vägleda EU:s framsynsresa, inbegripet utarbetandet av scenarier och tillhörande verktygslåda.

Om Future Impacts

Future Impacts utformar och genomför framsynsprocesser kring frågor om framtiden för organisationer och företag. Vi genomför framsynsprojekt för att identifiera alternativ till framtidsinriktade åtgärder i dag. För detta ändamål använder vi oss av trendanalys, scenarier och Delfi-undersökningar, samt andra metoder. Utöver vårt fokus på utveckling och genomförande av anpassade framsynsspel arbetar vi även med kapacitetsuppbyggnad för framsyn. Vi stöttar våra kunder så att de kan förbättra sin framsynskapacitet och sina färdigheter genom utbildning, verktyg och vägledning.