Injektionsbruk i Europa – den nuvarande situationen (Europeisk narkotikarapport 2025)
Trots att injektionsbruket har fortsatt att minska under det senaste decenniet i EU, står detta beteende fortfarande för en oproportionerligt stor andel av både akuta och kroniska hälsoskador som är förknippade med användning av olaglig narkotika. På den här sidan hittar du den senaste analysen av injektionsbruk i Europa, inklusive nyckeluppgifter om prevalens på nationell nivå och bland klienter som påbörjar specialistbehandling samt insikter från studier om analys av sprutrester och mer.
Denna sida ingår i Europeisk narkotikarapport 2025, EUDA:s årliga översikt över narkotikasituationen i Europa.
Senast uppdaterad: 5 juni 2025
Olika typer av narkotika som injiceras och användning av flera substanser driver på hälsoriskerna
Den nedåtgående trenden i EU under det senaste årtiondet för injektionsbruk bland förstagångsklienter i narkotikabehandling tycks ha saktat ner under 2023. Injektionsbruk står fortfarande för en oproportionerligt stor andel av både akuta och kroniska hälsoskador som är förknippade med användning av narkotika. En halv miljon européer beräknas ha injicerat en olaglig drog under det senaste året. Detta understryker omfattningen av de aktuella utmaningarna på detta område och att en minskning av skadorna i samband med injektionsbruk fortfarande är en viktig folkhälsoprioritering.
Personer som injicerar narkotika löper större risk att smittas av blodburna virus, bland annat hiv och hepatit B- och C-virus, eller att dö av en överdos. Injicering kan också förvärra andra redan befintliga hälsoproblem eller orsaka abscesser, blodförgiftning och nervskador. Historiskt sett har heroin varit den drog som främst förknippats med injicering i Europa, men detta har förändrats på senare år. I dag injiceras även andra droger i allt större utsträckning, däribland kokain, amfetamin, syntetiska katinoner, opioidagonister och olika nya psykoaktiva substanser, antingen ensamma eller i kombination. Det är känt att injektionsbruket varierar avsevärt mellan länderna, men nyligen genomförda studier av sprutrester visar att det också kan finnas en betydande variation i vilka droger som injiceras på olika platser i ett land.
Det är vanligt att flera substanser upptäcks i sprutrester, ofta både centralstimulerande medel och opioider, och blandad användning kan öka risken för överdos av narkotika. Dessutom har olika läkemedel, som bensodiazepiner, pregabalin och metylfenidat, liksom anestesibensokain och pyrrolidon eller nootrop piracetam, också identifierats i sprutrester. Vissa kan användas som inblandningsämnen utan användarnas vetskap. Medvetenheten om komplexiteten i injiceringen av narkotika i Europa och betydelsen av blandad användning i detta sammanhang kommer därför sannolikt att få betydande konsekvenser både för förståelsen av de skador som är förknippade med detta administreringssätt och för utformningen av åtgärder för att minska dem.
Injicering av centralstimulerande medel som kokain och syntetiska katinoner är ofta mer förknippat med användningsmönster med högfrekvent injicering och har kopplats till lokala hivutbrott under de senaste tio åren i Europa. Mer frekventa injektionsmönster kan också leda till en högre risk för återinfektion med hepatit C-virus (HCV), vilket skulle kunna äventyra de positiva effekter av HCV-behandling som nu rapporteras av vissa länder (se även Narkotikarelaterade infektionssjukdomar – den nuvarande situationen i Europa). Injicering av metamfetamin medför liknande risker, och det narkotikaslaget fortsatte att upptäckas i höga halter under 2023 i använda sprutor från städer runt om i Europa, bland annat Aten, Barcelona, Madrid, Prag och Tallinn. Detta är bekymmersamt, eftersom det fortfarande finns flera tecken på att injicering av centralstimulerande medel blir allt vanligare bland personer som injicerar narkotika. Dessutom kan personer som injicerar narkotika använda centralstimulerande medel som ersättning när opioider som heroin inte finns att tillgå.
Det finns flera långsiktiga risker kopplade till injicering av upplösta läkemedelstabletter och kapslar, och även crack, bland annat kärlskador och infektiös endokardit och andra bakterieinfektioner. Ytterligare ett problem uppstår när det gäller tillgången till mycket starka syntetiska opioider, som fentanyl och dess derivat, och bensimidazolopioider (nitazener), där risken för dödliga överdoser sannolikt förhöjs när sådana substanser injiceras.
Utöver att tillhandahålla narkotikabehandling är skademinskande åtgärder, som tillhandahållande av steril injektionsutrustning, fortfarande bland de vanligaste folkhälsoåtgärderna för att minska riskerna med att injicera narkotika. Även om sådana åtgärder enligt internationella standarder är relativt väl utvecklade i Europa, står det också klart att vissa EU-medlemsstater står inför utmaningar när det gäller att ge tillräcklig täckning och tillgång till skademinskning och åtgärder för narkotikabehandling för personer som injicerar narkotika. Det finns till exempel en oro över att få sterila sprutor tillhandahålls, och att antalet i vissa fall minskar, i Bulgarien, Kroatien, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien, jämfört med andra EU-medlemsstater med jämförbara uppskattningar av injektionsbruk (se även Narkotikarelaterade infektionssjukdomar – den nuvarande situationen i Europa). Att minska risken för att drabbas av blodburna infektionssjukdomar har varit ett primärt fokus för många åtgärder inom detta område. Denna fråga är fortfarande viktig, men det finns nu en större insikt om att mer också måste göras för att minska dödsfallen till följd av överdoser och det bredare spektrum av hälsoskador som är förknippade med injicering av narkotika. Forensisk och toxikologisk analys av narkotikapartier som misstänks innehålla mycket starka substanser (t.ex. nitazener), i kombination med snabb riskkommunikation, är en viktig del av den övergripande strategin för att förebygga överdoser och behöver utökas. Andra åtgärder som är inriktade på dessa resultat, inklusive naloxon som tas med hem och rum för narkotikaanvändning, är i allmänhet mindre välutvecklade, och därför är detta fortfarande ett viktigt område för investeringar och utveckling av tjänster.
Förändrade mönster för injicering av narkotika, en ökande variation av substanser och tillräckligheten när det gäller typen och omfattningen av de befintliga åtgärderna är fortfarande centrala frågor både för aktörer i frontlinjen och för beslutsfattare i Europeiska unionen. Injektionsbruket fortsätter att förändras och innefattar numera även marginaliserade personer som injicerar framför allt opioider och centralstimulerande medel på platser där narkotikaanvändning är tillåten. I vissa sammanhang och undergrupper används också substanser som metamfetamin och katinoner. Att vidta effektiva åtgärder mot de risker som injicering innebär har därför blivit en ännu mer brådskande och komplicerad fråga.
Viktiga data och trender
Prevalens av injektionsbruk
- Uppskattningarna av injektionsbruk varierar från 0,1 per 1 000 invånare i Nederländerna till 10 per 1 000 invånare i Estland, och särskilt höga nivåer rapporteras även i Finland (7,4 per 1 000), Tjeckien (6,1 per 1 000), Lettland (6,1 per 1 000) och Litauen (4,6 per 1 000) (figur 9.1a).
- Opioider rapporterades som de vanligaste injicerade drogerna i majoriteten (20) av de 24 länder för vilka det finns uppgifter tillgängliga för klienter som påbörjade behandling under 2023. Data från lågtröskeltjänster och analyser av sprutrester från Escape-projektet belyser dock den ökande roll som centralstimulerande medel spelar vid injicering av droger, vilket främst sker inom mönster för blandbruk.
- Det högsta uppskattade antalet personer som injicerar narkotika i EU rapporterades av de folkrikaste länderna: Tyskland (107 316), Italien (105 652) och Frankrike (96 531) (figur 9.1b).
- Den totala prevalensen för injektionsbruk i Europeiska unionen uppskattas till 1,8 fall per 1 000 invånare i åldern 15–64 år (figur 9.1). Detta tyder på att det fanns uppskattningsvis 520 000 personer som injicerar narkotika i Europeiska unionen 2023, eller 528 000 om Norge inkluderas.
Injektionsbruk bland klienter som påbörjar specialiserad behandling
- Baserat på uppgifter från 24 länder där historiska uppgifter finns tillgängliga rapporterade 18 % av förstagångsklienterna som påbörjade specialiserad narkotikabehandling under 2023 och som rapporterade heroin som primärdrog att injicering var deras främsta administreringsväg, vilket är oförändrat jämfört med 2022, men en minskning från 33 % 2013. Inom denna grupp varierar omfattningen av injicering mellan olika länder, från under 10 % i Spanien och Portugal till 60 % eller mer i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Tjeckien.
- Tillgängliga uppgifter tyder på att injicering är den huvudsakliga administreringsvägen för mindre än 1,5 % av förstagångsklienterna som använder kokain, för 2 % av dem som använder amfetamin och för 5 % av dem som använder metamfetamin. Det bör noteras att Slovakien står för nästan 60 % av förstagångsklienterna som använder metamfetamin som uppgav injicering som huvudsaklig administreringsväg.
- Om de fyra narkotikaslag som oftast injiceras betraktas tillsammans har injicering som den främsta administreringsvägen bland förstagångsklienter som påbörjar behandling i Europa minskat till 5 % under 2023 (6 % under 2022), efter att ha sjunkit under flera år från 8 % under 2018 (figur 9.2).
Analyser av rester i sprutor
Escape – European Syringe Collection and Analysis Project Enterprise – syftar till att identifiera de olika substanser som används av personer som injicerar narkotika i ett kontrollnätverk bestående av 19 städer i EU och Norge. Även om uppgifterna inte är nationellt representativa tyder de på en varierad dynamik i narkotikaanvändningen på lokal nivå, snarare än på en återspegling av den övergripande nationella situationen.
Olika substanser injiceras
- Liksom tidigare år visade resultaten för 2023 att många olika substanser upptäcktes i använda sprutor i de deltagande städerna (figur 9.3), vilket återspeglar de lokala marknaderna och olika undergrupper av personer som använder narkotika.
- Totalt testades 3 276 använda sprutor positivt för minst en narkotikakategori i de deltagande städerna.
- Totalt upptäcktes 91 olika substanser från 15 narkotikakategorier.
- Ytterligare 39 substanser upptäcktes och klassificerades som antingen inblandningsämnen (11) eller metaboliter och nedbrytningsprodukter (28).
Kombination av substanser
- Hälften av sprutorna innehöll rester av två eller flera narkotikagrupper, vilket kan tyda på att personer som injicerar narkotika ofta injicerar mer än en substans eller att sprutor återanvänds.
- Den vanligaste narkotikakombinationen i sprutor var en blandning av ett centralstimulerande medel och en opioid: heroin och kokain (Amsterdam, Aten, Barcelona, Köln, Dublin, Heraklion, Madrid, Patras, Thessaloniki), heroin och amfetamin (Oslo), buprenorfin/heroin och metamfetamin (Prag), metadon och kokain (Split), nitazener och kokain (Riga).
- Undantagen var Budapest (syntetiska katinoner och amfetamin), Helsingfors (buprenorfin och bensodiazepiner), Klaipeda (carfentanil och metadon), Paris (kokain och syntetiska katinoner), Tallinn (amfetamin och metamfetamin) och Vilnius (karfentanil och testosteron).
Opioider
- Till följd av den fortsatta tillgången på lokala narkotikamarknader var heroin fortfarande den vanligaste narkotikatypen som upptäcktes i 6 av de 19 städerna (Dublin, 99 %; Aten, 92 %; Köln, 70 %; Oslo, 68 %; Heraklion, 47 %; Amsterdam, 43 %). Heroin upptäcktes dessutom i mer än 50 % av sprutorna i Barcelona (58 %) och Thessaloniki (52 %).
- Karfentanil, ett fentanylderivat, återfanns ofta i sprutor från de litauiska städerna Vilnius (95 %) och Klaipeda (29 %) och i mindre utsträckning i Riga (6 %) i grannlandet Lettland.
- Nitazener, en klass nya starka syntetiska opioider, upptäcktes i Riga (metonitazen, 66 %; isotonitazen, 41 %) och Tallinn (protonitazen, 33 %; metonitazen, 12 %; isotonitazen, 6 %). Andra substanser påträffades ibland tillsammans med nitazener i sprutrester, som amfetamin och metadon i Tallinn och kokain och metadon i Riga.
- Buprenorfin upptäcktes ofta i Patras (58 %), Helsingfors (39 %), Prag (37 %) och Heraklion (32 %), medan metadon ofta upptäcktes i sprutor från Split (83 %), Klaipeda (54 %), Dublin (42 %) och Riga (39 %).
- Tramadol påträffades i 17 % av sprutorna i Aten, och morfin upptäcktes i 7 % av sprutorna från Paris.
Centralstimulerande medel
- Kokain upptäcktes i över 50 % av sprutorna i sex av 19 städer (Dublin, 90 %; Barcelona, 89 %; Thessaloniki, 73 %; Riga, 64 %; Köln, 62 %; Madrid, 56 %).
- Syntetiska katinoner upptäcktes i störst utsträckning i Budapest (69 %), Paris (65 %), Madrid (46 %) och i mindre utsträckning i Amsterdam (15 %) och Helsingfors (14 %). Sammanlagt 13 olika katinoner identifierades i de deltagande städerna, och 3-CMC, N-etylnorpentedron, mefedron, 4-CMC och alfa-PVP var de som oftast upptäcktes.
- Metamfetamin upptäcktes i majoriteten av sprutorna från Prag (66 %), i en fjärdedel av sprutorna från Aten (25 %) och i mer än 10 % av sprutorna i Madrid (19 %), Tallinn (12 %) och Barcelona (11 %).
- Amfetamin upptäcktes i de flesta sprutor i Tallinn (67 %) och Oslo (52 %), och i 20 % eller mer i sprutorna i Split (26 %), Helsingfors (23 %) och Budapest (20 %).
Bensodiazepiner och andra läkemedel
- Bensodiazepiner upptäcktes i 37 % av sprutorna från Helsingfors (alprazolam, midazolam) och i 10 % av sprutorna från Aten och Dublin (alprazolam, diazepam).
- Pregabalin (ett antikonvulsivt läkemedel) påträffades i 16 % av sprutorna från Dublin och i mindre mängder i Heraklion (5 %), Aten (1 %) och Thessaloniki (<1 %), medan bensokain (ett anestetikum) upptäcktes i 12 % av sprutorna från Dublin.
- Piracetam (som används för kognitiv förstärkning) upptäcktes i 52 % av sprutorna i Barcelona.
- Metylfenidat (ett centralstimulerande läkemedel för behandling av adhd) påträffades i 15 % av sprutorna från Köln.
- Testosteron påträffades i sprutor från Vilnius (13 %) och Klaipeda (8 %).
Ytterligare information finns i Drug-related infectious diseases: health and social responses.
Källdata
De data som används för att generera infografik och diagram på denna sida återfinns nedan.
Fullständiga källdata för Europeisk narkotikarapport 2025, inklusive metadata och metodinformation, finns tillgängliga i vår datakatalog.
En del av dessa data, som används för att ta fram infografik, diagram och liknande element på denna sida, finns nedan.
