Skademinskning – den nuvarande situationen i Europa (Europeisk narkotikarapport 2025)

Minskning av skadeverkningar omfattar insatser, program och policyer som syftar till att minska de hälsomässiga, sociala och ekonomiska skadorna av narkotikabruk för individen och samhället. På den här sidan hittar du den senaste analysen av insatser för minskning av skadeverkningar i Europa, inklusive nyckeluppgifter om behandling med opioidagonister, naloxonprogram, rum för narkotikaanvändning med mera. 

Denna sida ingår i Europeisk narkotikarapport 2025, EUDA:s årliga översikt över narkotikasituationen i Europa.

Table of contents/Search

Table of contents/Search

Search within the book

Operator

Any match

Exact term match only

Select any filter and click on Search to see results

Close

Senast uppdaterad: 5 juni 2025

Skademinskningen står inför alltmer dynamiska narkotikaproblem

Användningen av olaglig narkotika bidrar till den globala sjukdomsbördan. Insatser som syftar till att minska denna börda omfattar förebyggande åtgärder för att minska eller fördröja den takt med vilken narkotikaanvändning kan inledas, och erbjudande om behandling till dem som har utvecklat problem till följd av sin narkotikaanvändning. En kompletterande uppsättning strategier går under den allmänna rubriken skademinskning och syftar till att minska narkotikans konsekvenser för enskilda personer och samhällen. Här ligger tonvikten på att arbeta fördomsfritt med personer som använder droger för att minska riskerna med beteenden som oftast är förknippade med negativa hälsoeffekter, och mer allmänt för att främja hälsa och välbefinnande. Den mest kända av dessa är förmodligen tillhandahållandet av steril injektionsutrustning till personer som injicerar droger, i syfte att minska risken för att drabbas av en smittsam sjukdom. Med tiden tycks dessa metoder ha bidragit till den internationellt sett relativt låga andelen nya hivinfektioner som nu förknippas med injektionsbruk i Europa. Brister i tillhandahållandet av tjänster och den ökande användningen av centralstimulerande medel innebär dock utmaningar för Europa när det gäller att uppnå WHO:s mål för kontinuerlig vård av personer som lever med hiv (se Narkotikarelaterade infektionssjukdomar – den nuvarande situationen i Europa). I takt med att mönstren för narkotikaanvändning har förändrats och egenskaperna hos dem som använder narkotika också i viss utsträckning har utvecklats under det senaste årtiondet, har skademinskande insatser behövt anpassas för att hantera en bredare uppsättning riskbeteenden och hälsoresultat. Bland dessa är att minska riskerna för överdosering av narkotika kopplade till nya blandbruksmönster, däribland rökning av centralstimulerande medel, och att ta itu med de ofta betydande och komplexa hälsoproblem och sociala problem som personer som använder narkotika möter i mer marginaliserade och socialt utestängda befolkningsgrupper.

Minskade skador till följd av den föränderliga narkotikasituationen kräver en rad olika insatser

Kroniska och akuta hälsoproblem är förknippade med användningen av olaglig narkotika och kan förvärras av olika faktorer, till exempel substansernas effekter, förekomst av inblandningsämnen och patogener, administreringsväg, individuell sårbarhet och det sociala sammanhang där narkotikan används. De kroniska problemen omfattar beroende och narkotikarelaterade infektionssjukdomar, men det förekommer också en rad olika akuta skador, varav överdos kanske är den bäst dokumenterade. Användning av opioider är visserligen relativt ovanligt på populationsnivå, men står fortfarande för en stor del av sjukligheten och dödligheten i samband med narkotikaanvändning. Injektionsbruk ökar också riskerna, liksom blandbruk. På motsvarande sätt har arbetet med opioidanvändare och dem som injicerar narkotika historiskt sett varit ett viktigt mål för skademinskande insatser, och detta är det område där modeller för tillhandahållande av tjänster har utvecklats och utvärderats i störst utsträckning.

Som en följd av detta har vissa tjänster för att minska skadeverkningarna blivit alltmer integrerade i den ordinarie hälso- och sjukvården för personer som använder narkotika i Europa under de senaste tre decennierna. Inledningsvis låg fokus på att utöka tillgången till behandling med opioidagonister och nål- och sprutprogram som en del av insatserna mot högriskanvändning av narkotika, främst med inriktning på injicering av heroin och hivepidemin. I en uppdaterad gemensam vägledning om förebyggande åtgärder och kontroll av infektionssjukdomar bland personer som injicerar narkotika från EUDA och ECDC rekommenderas behandling med opioidagonister för att förebygga hepatit C och hiv, samt för att minska riskbeteenden och injektionsfrekvens, både i samhället och i fängelser. Riktlinjerna rekommenderar också att steril injektionsutrustning tillhandahålls tillsammans med behandling med opioidagonister för ge insatserna största möjliga täckning och effektivitet bland personer som injicerar opioider.

Tillhandahållandet av utrustning för skademinskning inbegriper vanligtvis distribution av sterila material avsedda att minska skador i samband med fortsatt narkotikaanvändning, och har utvecklats i takt med att mönstren för narkotikaanvändning har förändrats över tid. Det ingår i allmänhet i större integrerade skademinskningsprogram, ofta lågtröskeltjänster, och är sällan en fristående insats. Vägledning ges vanligtvis om korrekt användning av materialet, säkert bortskaffande och mindre riskfyllda administreringsvägar. Utrustning för skademinskning omfattar i allmänhet material som behövs för att förbereda narkotikan för konsumtion, till exempel filter, uppvärmningsutrustning, vatten och även artiklar för administrering av narkotikan, däribland nålar och sprutor, pipor och folie. Annat material tillhandahålls för att ta hand om och förebygga skador i samband med narkotikaanvändning, till exempel utrustning för sårvård för att behandla bakterieinfektioner från injicering och naloxon för att häva överdoser. Aktuella rön visar på effektiviteten hos nål- och sprutprogram och program för naloxonutdelning, samtidigt som det för närvarande finns begränsade utvärderingsdata om annan skadereducerande utrustning.

Under de senaste 30 åren har strategierna för att minska skadorna i vissa EU-medlemsstater breddats till att omfatta andra åtgärder, bland annat rum för övervakad narkotikaanvändning och naloxonprogram för att minska dödliga överdoser (figur 13.1). Insatser för att minska opioidrelaterade dödsfall omfattar åtgärder som syftar till att förhindra att överdoser inträffar och åtgärder som syftar till att förhindra dödsfall när en överdos inträffar (figur 13.2).

Rum för narkotikaanvändning är inrättningar där personer som injicerar narkotika kan göra det under hygieniska förhållanden och under överinseende av utbildad personal. Förutom steril injiceringsutrustning och möjlighet att ingripa direkt i händelse av överdos som inträffar på plats, främjar rummen för narkotikaanvändning behandlingåtaganden och andra hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster. Vissa tjänster erbjuder utbildning och ökade kunskaper om förebyggande av överdoser, bland annat i samband med användning av naloxon. Aktuella rön visar att rum för narkotikaanvändning kan bidra till att minska de narkotikarelaterade dödsfallen, och evidensbasen fortsätter att utvecklas, vilket speglar hur komplext det är att utvärdera dessa tjänster (se även Health and social responses: drug consumption rooms).

Programmen för naloxonutdelning kombinerar utbildning om risker med och hantering av överdoser med utdelning av naloxon till personer som kan tänkas bevittna en opioidöverdos, till exempel personer som använder narkotika och deras vänner och familjemedlemmar. Program för naloxonutdelning kan också rikta sig till andra som kan vara först på plats vid en överdos, till exempel personal som arbetar i frontlinjen och som interagerar med personer som använder narkotika, inklusive hälso- och sjukvårdspersonal, personal på nödboenden för hemlösa och kriminalvårdare. Samtidigt som allt fler personer i EU:s medlemsstater har utbildats i att administrera naloxon finns det fortfarande problem med täckning och tillgång till naloxon i vissa länder där det finns tillgängligt. Överdoser efter att ha använt kraftfulla syntetiska opioider kan kräva mer än en dos naloxon. I samhällsmiljöer rekommenderas i nuvarande vägledning att doserna administreras stegvis, så att det finns tid att bedöma personens reaktion mellan doserna och ge nödandning eller hjärt-lungräddning vid behov (se även Opioid-related deaths: health and social responses)

I vissa länder har tjänster för droginnehållskontroll inrättats i syfte att göra det möjligt för människor att bättre förstå vilka substanser som finns i de olagliga droger som de har köpt. Exempelvis tabletter som har köpts som MDMA kan variera i styrka, eftersom MDMA-innehållet kan skilja sig från parti till parti och ibland även innehåller inblandningsämnen och andra substanser. Eftersom många syntetiska centralstimulerande medel och nya psykoaktiva substanser nu finns tillgängliga på den olagliga marknaden som pulver eller piller med liknande utseende, kan användarna löpa allt större risk att inte vara medvetna om vilket centralstimulerande medel eller vilken blandning av substanser de använder. Även om de inte är nationellt representativa visar data från tjänster för droginnehållskontroll till exempel att syntetiska katinoner nu både avsiktligt köps och, i mindre utsträckning, ibland påträffas som inblandningsämnen eller säljs felaktigt. Personer som köper dessa substanser vet ofta inte vilken typ av syntetisk katinon som de köper, vilket skapar en viss osäkerhet om vilka effekter och hälsorisker som substansen kan orsaka. Narkotikakontroll kan, när den integreras med rum för narkotikaanvändning, nå mer marginaliserade grupper av personer som använder narkotika och som löper större risk för överdosering på grund av en mer potent eller oväntad opioid. tjänster för droginnehållskontroll kan fungera tillsammans med andra ledande indikatorer för att ge insikter om aktuella trender på narkotikamarknaden och konsumenternas preferenser, vilket är viktigt för att utveckla andra metoder för skademinskning, inklusive riktad riskkommunikation och varningar (se även Syntetiska centralstimulerande medel – den nuvarande situationen i Europa och MDMA – den nuvarande situationen i Europa).

Den ökande integreringen av marknaderna för nya psykoaktiva substanser och olaglig narkotika skapar nya utmaningar för folkhälsan. Exempel på detta är hampa som blandas med halvsyntetiska cannabinoider, centralstimulerande medel med olika substanser, ibland syntetiska katinoner, ketamin eller nya syntetiska opioider som blandas med eller felaktigt säljs som heroin. Eftersom förgiftningshändelser kan utvecklas snabbt har det blivit allt viktigare att förstå vad som utgör en effektiv riskkommunikation. Även om omfattningen av de tjänster som tillhandahålls kan variera, genomför alla tjänster för droginnehållskontroll någon form av kommunikationsverksamhet om hälsorisker, ofta genom att utfärda varningar om analyserade narkotikaprodukter och dela uppgifter med andra berörda parter. Syftet är att förebygga eller minska skadorna på individnivå (den person som lämnar in substansen för kontroll) och befolkningsnivå (andra som kan komma att utsättas för samma substans). Framtida åtgärder på detta område kan omfatta åtgärder i riktning mot harmonisering och skapande av samförstånd mellan de europeiska tjänsterna för droginnehållskontroll om fastställande av kriterier och tröskelvärden för när och hur varningar ska utfärdas, samt antagande av evidensbaserade standardiserade arbetsförfaranden för kommunikation om hälsorisker. Dessa frågor behandlas i en handbok som tagits fram av EUDA med hjälp av projektet Trans-European Drug Information om kommunikationsstrategier för hälsorisker för tjänster för droginnehållskontroll.

Vissa av dessa insatser är fortfarande kontroversiella, bland annat på grund av deras rättsliga status och den fortlöpande utvecklingen i evidensbasen om insatsernas effektivitet när det gäller hälsoresultat. Täckningen av dessa nyare insatser är därför fortfarande ojämn inom och mellan länder och där de finns erbjuds de oftast i större städer. Generellt sett varierar täckningen och tillgången till skadebegränsande tjänster, även vissa sedan länge etablerade och relativt väldokumenterade tjänstemodeller, avsevärt mellan EU:s medlemsstater, och i vissa länder är de fortfarande otillräckliga i förhållande till de uppskattade behoven.

Det krävs ökad beredskap för att möta den utmaning som starka syntetiska droger utgör. Risken ökar för att starka syntetiska substanser ska orsaka narkotikarelaterade skador i Europa, eftersom avsiktligt och oavsiktligt intag av dessa substanser i pulver eller blandningar som felaktigt säljs som annan narkotika kan öka risken för förgiftningar och dödsfall. Detta, tillsammans med mer komplexa mönster av blandbruk, ökar de redan stora utmaningarna med att utveckla effektiva åtgärder för att minska antalet dödsfall till följd av överdoser och narkotikarelaterade akuta förgiftningar. Ett exempel på denna växande komplexitet är uppkomsten av de mycket starka nitazenopioiderna i Europa. Dessa substanser, som kan vara starkare än fentanyl, har förekommit vid lokala förgiftningsutbrott i delar av Europa och har drivit på ökningen av antalet narkotikarelaterade dödsfall i Estland och Lettland (se även Nya psykoaktiva substanser – den nuvarande situationen i Europa).

Efter upptäckten av kluster av överdoser i samband med nitazener som såldes som bensodiazepintabletter i samhälls- och fängelsemiljöer i Irland i juni 2024 genomfördes en snabb riskkommunikationsövning. Den stöddes av lågtröskeltjänster och inkluderade broschyrer på platser med tillåten användning och spridning av information på sociala medier och nyhetsplattformar (figur 13.3). Detta är ett exempel på hur vården numera kan behöva reagera både snabbare och mer intensivt på utbrott av narkotikaförgiftningar. Förekomsten av sådana blandningar och felaktigt sålda substanser på marknaden belyser det löpande behovet av att se över och anpassa strategierna för att genomföra vissa insatser för att minska skadorna. EUDA håller på att utveckla ett nytt europeiskt varningssystem för narkotika som kommer att stödja EU:s och medlemsstaternas beredskaps- och insatsverksamhet i fråga om allvarliga narkotikarelaterade risker genom att använda snabbt informationsutbyte, riktade varningar och annan riskkommunikation.

Click to enlarge the image

Close

Med tanke på den möjliga utvecklingen på marknaden för syntetiska opioider, skulle det rent generellt förbättra beredskapen att se över nuvarande planer för att reagera på en eventuell ökning av tillgången till och användningen av syntetiska opioider eller av de skador som är förknippade med dessa substanser. Detta skulle kunna omfatta förbättrad kapacitet för toxikologisk analys, varningsmeddelanden och beredskap för insatser i första ledet.

Om rum för narkotikaanvändning är i drift kan de eventuella fördelarna och riskerna med att även tillhandahålla tjänster för droginnehållskontroll vara något att överväga. En sådan integrering av tjänster blir allt vanligare. I en undersökning bland rum för narkotikaanvändning i Europa rapporterade omkring en tredjedel att de tillhandahöll tjänster för droginnehållskontroll på plats, och hälften hänvisade till en extern tjänst.

Olika användningsmönster för centralstimulerande medel kopplade till svårigheter med skademinskning

Att minska riskerna i samband med injektionsbruk har alltid varit ett viktigt mål för skademinskande insatser, och tjänstemodellerna är relativt väl utvecklade och evidensbaserade. Även på detta område skapar dock förändringar i narkotikaanvändningen nya utmaningar för en effektiv leverans av tjänster. Under det senaste årtiondet har det förekommit hivutbrott i samband med injektion av olagliga syntetiska centralstimulerande medel i sju europeiska städer i sex EU-medlemsstater. Centralstimulerande medel förknippas med en potentiellt högre injektionsfrekvens jämfört med heroin, medan krossning och upplösning av crack och andra tabletter för injicering också medför ytterligare hälsorisker. Dessa användningsmönster väcker frågor om till exempel typen och lämpligheten av nålar och sprutor som ges till personer på gatubaserade platser med tillåten narkotikaanvändning, som nu vanligtvis kännetecknas av blandbruk. De belyser också behovet av en relativt hög nivå av skadebegränsande tjänster för att förebygga och snabbt begränsa sådana utbrott. Detta är vid en tidpunkt då till exempel sprututbyten fortfarande är otillräckliga i vissa EU-medlemsstater.

Syntetiska centralstimulerande medel och andra substanser används för att underlätta och förbättra sex i samband med sexualiserad narkotikaanvändning i olika grupper, men främst i en liten grupp av män som har sex med män. Detta kallas kemsex. Även om denna definition är oprecis brukar den oftast användas för att hänvisa till miljöer eller händelser där både riskfylld narkotikaanvändning och riskfyllt sexuellt beteende kan förekomma. De berörda drogerna kan omfatta allt från centralstimulerande medel, såsom metamfetamin, kokain och syntetiska katinoner, till alkohol, depressiva ämnen som GHB/GBL och dissociativa medel som ketamin. Det är svårt att uppskatta förekomsten av kemsex, men information från forskningsstudier tyder på att det är ett problem som förekommer i hela Europa, om än i liten skala och bland specifika undergrupper av personer som använder narkotika. Att engagera sig i och tillhandahålla effektiva insatser för att minska skadorna för personer som deltar i dessa former av högriskbeteenden är fortfarande en utmaning av flera skäl, bland annat brist på integrerade tjänster på många ställen, och skräddarsydda skademinskande insatser behöver utvecklas. Detta understryker vikten av starka partnerskap mellan organ som tillhandahåller tjänster inom sexuell hälsa och sådana som tillhandahåller narkotikarelaterad skademinskning.

Framväxande hot mot folkhälsan kräver ytterligare utveckling av metoder för skademinskning

Trots att cannabis är den vanligaste olagliga drogen i Europa kan man argumentera att det också är ett område där rådgivning och insatser för skademinskning ofta saknas. Cannabisanvändare i Europa röker vanligen cannabisen tillsammans med tobak, och ett område för att utveckla metoder för att minska skadeverkningarna är att överväga vad som kan utgöra effektiva insatser för att minska rökningsrelaterade skador. Eftersom de typer och former av cannabisprodukter som finns tillgängliga i Europa fortsätter att förändras finns det också mer allmänna överväganden om vilka konsekvenser detta får för åtgärderna för att minska skadorna. Överlag är cannabisprodukter, både hasch och marijuana, nu mer potenta – de innehåller mer THC – än historiskt sett, och högpotenta cannabisprodukter är förknippade med fler akuta och kroniska skador. Dessutom finns det en större variation av produkttyper, med ätbara produkter, e-vätskor och extrakt som alla nu finns tillgängliga, vid sidan av ökad tillgång till halvsyntetiska cannabinoider. Dessa förändringar skapar nya utmaningar när det gäller att identifiera vad som utgör effektiva skademinskningsåtgärder och möjligheter att genomföra dem för att minska skadorna.

Cannabis är inte det enda området där metoder för att minska skadeverkningarna skulle kunna spela en större roll. Såsom konstateras på andra ställen i årets europeiska narkotikarapport finns det också tecken på ett ökat konsumentintresse för en bredare uppsättning substanser. Dessa substanser kan orsaka skador, och vissa användningsmönster ökar sannolikt risken för att negativa konsekvenser uppstår, vilket kan öppna för skademinskande strategier.

Även om genomförande och upprätthållande av vissa insatser för att minska skadeverkningarna, som övervakade rum för narkotikaanvändning, fortfarande är kontroversiella i vissa europeiska länder, är det till stor del accepterat att evidensbaserade åtgärder för att minska skadorna är en viktig del av en balanserad narkotikapolitik. Många länder kan dock dra nytta av att öka täckningen av sina skademinskande insatser. De sammanhang inom vilka skademinskningstjänster fungerar, den evidensbas som stöder dem, och vad som utgör standarder för vårdkvalitet på detta område, är därför fortsatt viktiga områden för vidareutveckling och politiska överväganden. De föränderliga hoten mot folkhälsan som följer av Europas dynamiska marknader för olaglig narkotika belyser det löpande behovet av att ta fram och utvärdera nya strategier och föränderliga modeller för tillhandahållande av tjänster som skyddar hälsan hos personer som riskerar att drabbas av negativa konsekvenser till följd av mer komplexa användningsmönster, nya substanser och blandningar, eller som är förknippade med särskilda undergrupper eller miljöer.

EUDA:s vägledning Health and Social Responses to Drug Problems: A European Guide innehåller detaljerad information för dem som vill veta mer om de bevis som finns för den relativa effektiviteten av skademinskning och andra former av insatser.

Viktiga data och trender

Nål- och sprutprogram

• Nål- och sprutprogram är en allmänt tillgänglig och standardiserad komponent i skademinskningstjänster. Under 2023 fanns nål- och sprutprogram i alla EU:s medlemsstater och Norge. Täckning och tillgång till nål- och sprutprogram är fortfarande en utmaning, och endast sju av de 25 länder som har tillgängliga uppgifter nådde WHO:s mål för tillhandahållande av tjänster 2023 (figur 13.4). Endast fem av dessa länder rapporterar också uppgifter om tillgång till behandling med opioidagonister.

Behandling med opioidagonister

• Behandling med opioidagonister är en effektiv behandlingsform för opioidberoende och även en modell för tillhandahållande av tjänster som tar sig an vissa mål för skademinskning. Det är en väletablerad insats som genomförs i alla europeiska länder och som är erkänd som en skyddsfaktor mot dödsfall på grund av överdos till följd av opioider. Under 2023 nådde dock endast 15 av de 23 länder som hade tillgängliga uppgifter WHO:s mål för tillhandahållande av tjänster (figur 13.4). Endast tio av dessa länder rapporterar också uppgifter om tillgång till nål- och sprututrustning.
• En rad olika opioidagonistläkemedel skrivs ut på behandlingskliniker i Europa, men metadon är det mest använda. Cirka 55 % av opioidagonistklienterna får det, medan ytterligare 35 % behandlas med buprenorfinbaserade läkemedel.

Program för naloxonutdelning

• Fram till 2023 har 15 europeiska länder rapporterat om genomförande av program för naloxonutdelning för att förebygga dödsfall på grund av överdos. Under 2024 inleddes pilotprogram för naloxonutdelning i Kroatien och Finland och ett program för naloxonutdelning i samband med frigivning från fängelse inleddes i Luxemburg.
• Naloxon fanns som nässprej i 17 av dessa länder, men inte i Litauen. Det fanns som en dos på 1,8 mg/ml i de 15 länderna och även som en dos på 1,26 mg/ml i fem länder.
• Injicerbara naloxonberedningar fanns i sju länder, och 0,4 mg/ml injektionsflaskor rapporterades i fem länder och sprutor som innehåller fem doser rapporterades i Irland och Frankrike (figur 13.5).
• Naloxon rapporteras som tillgängligt receptfritt i Danmark, Frankrike, Italien och Sverige.

Tjänster för droginnehållskontroll

• Tolv europeiska länder rapporterar att det erbjuds någon typ av narkotikakontrolltjänst. Tjänsterna tillhandahålls i olika miljöer, däribland festivaler, rum för narkotikaanvändning och på fasta platser i samhället.
• Tjänster för droginnehållskontroll syftar till att förhindra skador genom att göra det möjligt för personer att ta reda på vilka kemikalier som finns i de olagliga substanser som de har köpt. De syftar också till att ge tillgång till rådgivning eller korta insatser, även om detta inte alltid är möjligt. De analysmetoder som används av tjänsterna omfattar allt från sofistikerad teknik som kan ge information om styrkan och innehållet hos ett stort antal olika substanser till metoder som helt enkelt visar förekomsten eller frånvaron av ett visst narkotikaslag (figur 13.6). Den information som samlas in av tjänsterna ger också en viktig inblick i tendenser på narkotikamarknaden och användarnas preferenser.

Rum för narkotikaanvändning

• Övervakade rum för narkotikaanvändning erkänns visserligen som en innovativ metod för risk- och skademinskning i högriskgrupper i EU:s narkotikastrategi 2021–2025, men det är fortfarande svårt att införa dem i vissa länder. Under 2024 var rum för narkotikaanvändning i drift i 13 EU-medlemsstater och Norge (figur 13.7). Vissa av dessa inrättningar erbjuder integrerade tjänster för droginnehållskontroll för att förebygga överdosrisker, till exempel på grund av mycket starka narkotikaslag, utblandning eller oväntade substanser.
• Att övervaka egenskaperna och behoven hos de klienter som besöker rum för narkotikaanvändning på europeisk nivå är en utmaning på grund av lokala skillnader. EUDA och det europeiska nätverket för rum för narkotikaanvändning samarbetar dock för att samla in harmoniserade uppgifter. Uppgifter som rapporterats av tolv rum för narkotikaanvändning i Europa visar att majoriteten av klienterna är män i åldern 40–49 år. I vissa länder finns särskilda inrättningar för kvinnor och transpersoner.
• Under 2023 rapporterade 13 rum för narkotikaanvändning om 346 nödsituationer, varav omkring en tredjedel var kopplade till blandbruk.

Åtgärder i fängelser:

• EUDA:s uppgifter om tillgängliga skademinsknings- och behandlingsinsatser i fängelser 2023 visar att kontinuerlig behandling med opioidagonister fanns tillgänglig i alla EU-medlemsstater förutom en (Slovakien), samt i Norge och Turkiet. I tre länder (Bulgarien, Lettland och Slovakien) var det inte tillåtet att påbörja behandling med opioidagonister i fängelse. Nål- och sprutprogram fanns tillgängliga i fängelser i tre länder: i alla fängelser i Spanien och Luxemburg (ett fängelse) och i ett fängelse för kvinnor i Tyskland. Naloxon för hemmabruk fanns tillgängligt i sju länder under 2023 (Tyskland, Estland, Irland, Frankrike, Italien, Litauen och Norge) (figur 13.8).
• I Luxemburg genomfördes ett program för utdelning av naloxon vid frigivning från fängelse i september 2024.

Källdata

De data som används för att generera infografik och diagram på denna sida återfinns nedan.

Fullständiga källdata för Europeisk narkotikarapport 2025, inklusive metadata och metodinformation, finns tillgängliga i vår datakatalog.

En del av dessa data, som används för att ta fram infografik, diagram och liknande element på denna sida, finns nedan.