Behandling med opioidagonister – den nuvarande situationen i Europa (Europeisk narkotikarapport 2025)
Opioidanvändare utgör den största gruppen som genomgår specialiserad narkotikabehandling, främst i form av behandling med opioidagonister. På den här sidan hittar du den senaste analysen av tillhandahållandet av behandling med opioidagonister i Europa, inklusive nyckeluppgifter om täckning, antalet personer i behandling, vägar till behandling med mera.
Denna sida ingår i Europeisk narkotikarapport 2025, EUDA:s årliga översikt över narkotikasituationen i Europa.
Senast uppdaterad: 5 juni 2025
Tillgången till opioidbehandling är fortsatt låg i vissa EU-länder, allt eftersom nya utmaningar uppstår
Samtidigt som allt fler söker hjälp för narkotikaproblem innebär den långsiktiga karaktären hos behandling med opioidagonister att de som får den fortfarande står för en betydande andel av de resurser som investeras i narkotikabehandlingstjänster i många länder. Trots detta varierar tillgången till behandling med opioidagonister i EU, och i vissa länder är den otillräcklig. Våra åtgärder mot opioidberoende utmanas dessutom ytterligare av de framväxande förändringarna på marknaden för opioider, de potentiella effekterna på optimeringen av behandlingen och utmaningarna i samband med behandlingssystemens arbetsstyrka.
Uppskattningsvis 1,7 miljoner personer fick behandling för problem i samband med användning av olaglig narkotika i Europeiska unionen under 2023 (2,1 miljoner, inklusive Norge och Turkiet). Specialiserad narkotikabehandling omfattar en rad medicinska (inklusive farmakologiska), psykologiska, sociala och beteendemässiga strategier för att stoppa eller minska användning och injicering av narkotika. Totalt sett fick uppskattningsvis en halv miljon högriskanvändare av opioider i Europeiska unionen någon form av behandling med opioidagonister, som fortfarande är den huvudsakliga farmakologiska behandlingen av personer med opioidberoende och som kan kombineras med psykosociala insatser.
Behandlingsmålen och behandlingsresultaten kan variera avsevärt, beroende på typen av insats och klientens behov. Behandlingsmålen kan sträcka sig från avhållsamhet eller minskad användning till förebyggande av skador, social återanpassning och återhämtning.
I en nyligen publicerad vägledning från EUDA och ECDC om förebyggande åtgärder och kontroll av infektionssjukdomar bland personer som injicerar narkotika rekommenderas behandling med opioidagonister, i både samhället och i fängelser, för att förhindra överföring av HCV och hiv och för att minska riskbeteendet och injektionsfrekvensen. I vägledningen rekommenderas också att steril injektionsutrustning tillhandahålls tillsammans med behandling med opioidagonister för att maximera täckningen och effektiviteten för insatserna bland personer som injicerar opioider (se även Injektionsbruk – den nuvarande situationen i Europa och Narkotikarelaterade infektionssjukdomar – den nuvarande situationen i Europa).
Det finns dock fortfarande skillnader mellan länderna när det gäller i vilka miljöer och i vilken form behandlingen ges och i vilken utsträckning tillgången till behandling med opioidagonister är tillräcklig för att tillgodose behoven hos dem som behöver denna form av vård. Tillhandahållandet av behandling med opioidagonister är fortfarande otillräckligt och ligger under de nivåer som WHO rekommenderar i vissa EU-medlemsstater som rapporterar en hög prevalens av högriskanvändning av opioider (se Viktiga data och trender nedan).
Balansen mellan slutenvård och öppenvård inom nationella behandlingssystem varierar också kraftigt mellan länderna. Omkring 13 % av narkotikabehandlingarna i Europa ges inom slutenvården, främst på sjukhusbaserade behandlingscentrum inom psykiatrin, men de kan också ges på terapeutiska inrättningar, i vissa länder, och på specialiserade behandlingscentrum i fängelser. Generellt sett är det dock vanligare att behandling med opioidagonister ges i öppenvård. Det kan röra sig om specialiserade behandlingshem för narkotikabehandling, lågtröskelmottagningar och primärvårdscentraler, som kan omfatta allmänläkarmottagningar. Vissa länder införde också flexiblare behandlingsalternativ inom öppenvården under covid-19-pandemin, och många av dessa alternativ finns kvar. Dessutom har ett litet antal länder börjat erbjuda nya behandlingsformer, som beredningar av buprenorfin med förlängd frisättning, vilket har gjort det möjligt för klienterna att få långvarig behandling med opioidagonister i form av en enda månatlig injektion. Även om det behövs mer forskning tyder nya rön på att denna typ av behandling kan minska trycket på förskrivarna genom att minska det antal besök som varje klient behöver, och även kan bidra till att öka täckningen till att omfatta landsbygdsområden eller avlägsna områden. Mångfalden av tillhandahållare, oavsett läkemedel, är en utmaning för övervakningen av tillhandahållandet av behandling med opioidagonister och klientens egenskaper. I vissa länder finns det tecken på en minskning av den personal som arbetar med missbruksbehandling, där viss behandlingspersonal, till exempel allmänläkare, inte ersätts i takt med att de går i pension eller lämnar sin tjänst, vilket kan försvåra behandlingssystemens förmåga att tillhandahålla vård.
Opioidbehandlingsklienter har nu mer komplexa behov
Opioidproblemens långsiktiga karaktär understryks av de uppgifter som finns tillgängliga om egenskaperna hos dem som får behandling med opioidagonister. Uppgifterna visar också att Europas kohort av dem som har haft problem med heroin håller på att åldras. Detta illustreras av att nästan 70 % av klienterna i opioidagonistbehandling nu är 40 år eller äldre, medan mindre än 10 % är under 30 år. Detta får betydande konsekvenser för tjänsterna och kostnaderna, med tjänsteleverantörer som nu måste tillgodose en mer komplex uppsättning hälso- och sjukvårdsbehov hos en population som blir allt mer sårbar. Ett viktigt övervägande i detta sammanhang är behovet av att säkerställa att det finns effektiva remissvägar till mer generiska tjänster som erbjuder behandling för andra tillstånd i samband med åldrandeprocessen. Detta blir alltmer nödvändigt för att stödja äldre klienter i opioidsubstitutionsbehandling som behöver geriatrisk vård på grund av de långsiktiga effekterna på deras fysiska hälsa av användningen av olaglig narkotika, men även användningen av tobak och alkohol. Behandlingen av denna marginaliserade grupp måste också ta hänsyn till en komplex och ofta sedan länge etablerad uppsättning problem relaterade till psykisk ohälsa, social isolering, sysselsättning och boende. Utvecklingen av integrerade, multidisciplinära och åldersspecialiserade vårdtjänster för denna grupp kommer även i fortsättningen att vara en viktig faktor i policy och utbud i takt med att demografin för opioidanvändning i Europa fortsätter att förändras.
Blandbruk och uppkomsten av mycket starka nya syntetiska opioider på de lokala narkotikamarknaderna kan öka riskerna med opioidanvändning, särskilt för äldre och personer med komplexa vårdbehov. I och med att högpotenta, nya syntetiska opioider kan etablera sig ytterligare på vissa narkotikamarknader behövs mer forskning för att avgöra om det krävs anpassningar för att säkerställa att nuvarande metoder för att tillhandahålla behandling med opioidagonister förblir optimala. Oro har väckts på grund av den fortsatta förekomsten av fentanyl, karfentanil och nitazener i vissa europeiska länder. Dessutom har den föränderliga situationen i fråga om heroin som smugglas till Europa från Afghanistan skapat ytterligare osäkerhet när det gäller bedömningen av Europas narkotikamarknader. Om tillgången till heroin i Europa minskar kan en konsekvens bli att vårdbehovet ökar bland personer som använder mycket starka opioider. Detta väcker frågan om vilka alternativ som narkotikabehandlingssystemen har att tillgå för att hjälpa dem som är beroende av sådan narkotika. Även om klinisk praxis i Amerika börjar ge insikter om den roll som metadon och buprenorfin kan spela vid behandling av en population som har gått över från heroin till fentanyl, finns det för närvarande inga evidensbaserade protokoll. Det behövs politiskt och ekonomiskt stöd för ytterligare forskning, särskilt randomiserade kontrollerade prövningar, för att fastställa den potentiella nyttan av nya metoder med befintliga läkemedel i systemen för narkotikabehandling.
Antalet yngre personer som får behandling med opioidagonister är fortfarande relativt lågt och stabilt. Detta kan förklaras av en lägre initiering av opioidanvändning bland unga och åldrande kohorter av klienter i behandling med opioidagonister. En relativt hög andel opioidrelaterade dödliga överdoser bland personer under 30 år rapporteras dock av vissa länder, däribland Tyskland, Österrike och Finland, och kan tyda på att det fortfarande finns hinder för att få tillgång till behandling med opioidagonister för denna åldersgrupp (se Narkotikarelaterade dödsfall – den nuvarande situationen i Europa). Utmaningarna här kan vara en låg andel unga som fullföljer behandlingen, negativa uppfattningar om behandling med opioidagonister, en ovilja att förskriva bland vissa tjänsteleverantörer och en brist på åldersanpassade behandlingsmiljöer.
Mer information om hälsovårdsinsatser och sociala insatser relaterade till opioidanvändning, även bland äldre, finns i EUDA:s Health and social responses to drug problems: A European guide.
Viktiga data och trender
Antal personer i behandling
- Totalt sett fick över hälften av de uppskattade 860 000 högriskanvändarna av opioider i Europeiska unionen behandling med opioidagonister under 2023, uppskattningsvis 511 000 (523 000 inklusive Norge och Turkiet) (figur 12.1). Det finns dock skillnader mellan länderna. I de länder där det finns data från 2012 eller 2013 för jämförelse ökade täckningen i allmänhet. Utbudet är dock fortfarande litet och otillräckligt i vissa länder som bedöms ha ett betydande antal högriskanvändare av opioider, som Lettland, Litauen, Polen, Rumänien och Slovakien (figur 12.2).
- Uppgifter från länder som konsekvent har rapporterat om klienter som fick behandling med opioidagonister mellan 2013 och 2023 visar en övergripande stabil trend i behandlingsnivåerna under denna period, med små variationer i antalet klienter som fick denna behandling. Orsakerna till denna stabilitet varierar. I länder med ett stort utbud av behandlingar kan det bero på att opioidberoende ofta är kroniskt och återkommande och att behandling behövs under en längre period, medan det i andra länder (t.ex. Lettland) kan bero på att behandlingssystemen har låg kapacitet.
- I vissa länder har antalet personer som får behandling med opioidagonister ökat, vilket återspeglar den ökade tillgången till behandling, och 10 länder rapporterade en ökning mellan 2018 och 2023, däribland Finland (75 %), Polen (50 %), Cypern (20 %), Sverige (16 %) och Malta (15 %).
#EMBED-edr25-oat-figure-12.1#
#EMBED-edr25-oat-figure-12.2#
Vägar till behandling
- Egenremisser är fortfarande den vanligaste vägen till specialiserad narkotikabehandling för opioidklienter Detta omfattar även initiativ till behandling som tas av familjemedlemmar eller vänner och gällde för ungefär två tredjedelar (64 %) av alla klienter med en opioid som primärdrog som påbörjade specialiserad narkotikabehandling i Europa 2023. Över en femtedel (23 %) av klienterna remitterades från hälso- och sjukvården, utbildnings- och socialtjänsten, inräknat andra centrum för narkotikabehandling, medan 7 % kom från kriminal- och rättsväsendet.
Läkemedel med opioidagonister
- Tillhandahållandet av mer än ett läkemedel för behandling med opioidagonister under 2023 rapporteras av 25 länder. Metadon är det vanligaste förskrivna läkemedlet och användes av mer än hälften (55 %) av de klienter som behandlades med opioidagonister i Europa. Ytterligare 35 % behandlas med läkemedel baserade på buprenorfin, som är det huvudsakliga läkemedel som enligt uppgift används i nio länder. Förskrivning av andra substanser som långtidsverkande morfin eller diacetylmorfin (heroin) är mindre vanligt; de används av 10 % av dem som får behandling med opioidagonister i Europa. Sju länder har rapporterat visst tillhandahållande av heroinstödd behandling, om avslutade pilotprojekt räknas med.
- Fem länder rapporterar att de använder nyare buprenorfinpreparat: en injektionsvätska med förlängd frisättning och ett subkutant implantat. Dessa preparat godkändes för försäljning i hela EU under 2018 respektive 2019.
Alternativa behandlingsmöjligheter
- Även om de inte är lika vanliga som behandling med opioidagonister, finns alternativa behandlingar för opioidanvändare i alla europeiska länder. I de elva länder för vilka uppgifter finns tillgängliga för 2023 får mellan 3 % och 47 % av alla opioidanvändare i behandling insatser som inte klassificeras som behandling med opioidagonister, till exempel medicinskt assisterad avgiftning och abstinensinriktade insatser inom öppenvård eller slutenvård.
Källdata
De data som används för att generera infografik och diagram på denna sida återfinns nedan.
Fullständiga källdata för Europeisk narkotikarapport 2025, inklusive metadata och metodinformation, finns tillgängliga i vår datakatalog.
En del av dessa data, som används för att ta fram infografik, diagram och liknande element på denna sida, finns nedan.
